Datorbekymmer & 7 mila

Nu är bloggandet igång på allvar igen..
Har haft en förut men det vart hemskt lite skrivet på den måste jag erkänna men vi hoppas på mer aktivitet hos undertecknad den här gången =)

Den här helgen har bara flygit fram tycker jag. På fredagsafton efter jobbet hade vi blivit bjudna till några vänner på lite Melkers special och datorfixande. Måste säga att jag hade hemskt trevligt och att det alltid är roligt att komma hem till en annan barnfamilj och bara kunna slappna av. Familjen behövde även akut hjälp med sin dator, (vilket jag kan hålla med om) något som jag genast satte igång med. Detta visade sig vara mer än välbehövligt och jag satt hela kvällen och fipplade för fulla muggar. Självklart gick det inte som jag hade tänkt mig, även om man alltid räknar med vissa problem när man håller på med datorer. Så summan blev att jag lovade att komma tillbaka en annan dag och lösa resternade problem.

Började sedan fredagsnatten med att jobba vilket skulle visa sig vara lite så där. Började kl. 00.00 och hade första körningen vid 01-tiden och den tog väl en så där 20 min att genomföra, inga bekymmer där inte. Åkte hem, tog av mig kläderna och la mig.
Klockan 2 ringde telefonen, yrvaken åkte jag iväg, hemma igen en kvart senare. Samme procedur en gång till, klä av sig, lägga sig på kudden.
Kl. 5 ringde det igen.. Ja ni fattar.. Inte så farligt jobbigt med 3 körningar på en kväll men med så där kort tidsrymd emellan dem så var man som lite halvspak på lördagen. (Ska iofs inte klaga då man har en sambo som har sånna där kvällar i stort sett varje dag.. *imponerad varje gång hur hon klarar det*)

Så kom lördagen. Fick något konstigt ryck och tänkte i mitt stilla sinne "Nog borde man väl klara av att åka skidor från Klinten ändå, nu när det är 7 mila imorgon å allt så borde ju spåret vara jättebra, och fint väder är det ju oxå".
Sagt och gjort.. Blev skjutsad till klinten och började åka.

Att notera i sammanhanget är att idén till detta kom efter ett samtal jag hade med min käre bror (som för övrigt tränar betydligt mer än jag) om att jag hade tänkt åka från klinten i årets 7 mila. Han gav som förslag att jag och han skulle åka från vindeln (7 mil alltså) nästa år. Och jag (dum som jag är) svarade att det är klart vi ska göra det. Så jag tänkte jag i alla fall skulle se om jag överlever från klinten (14 km).

Kan inte säga att rökningen förra helgen hjälpte mig speciellt mycket men jag flåsade vidare. När det var 12 km kvar till Robban var jag trött, men skam den som ger sig tänkte jag. Då fick jag se hur dom har kört någon typ av bandvagn över spåret, mest troligt för att packa ordentligt innan dom drar färdigt det slutgiltiga skidspåret. *suck* Ja, skam den som ger upp för något sånt tänkte jag och fortsatte traggla mig fram. Svetten rann och km kändes som mil.. 11 km, 10 km, 9 km osv. Kom fram till riks13 och åkte över vägen där och stannade, döslut i armarna (då det bara var stakning som gällde i bandvagnsspåren). Men jag hade gett mig fan på att klara av skiten. När jag anlände till Robban
var jag så trött att jag vete gudarna hur jag tog mig hem till mor och far där familjen väntade, men på nått sätt gick det.

Söndagen kom.. Det gjorde oxå träningsvärken.. å så korkad man är ibland, men samtidigt tror jag det var bra att få komma ut å röra på fläsket lite.
For tillbaka till familjen *S* strax efter lunch och fick fram lösningen på det problem jag haft tidigare kväll så nu fungerar deras dator klockrent. Å som alltid ingår support i fall dom får problem med det jag fixat eller om något annat datorrelaterat bekymmer dyker upp.

Det var min helg det.. och för att kommentera melodifestivalen säger jag bara: "Huvudsaken inte Christer Sjögren vann i alla fall..."