Ett barns lycka

Är det inte den renaste lyckan som finns? Att se glädjen i ett barns ögon? Att verkligen känna all den positiva enegri som man får från ett barn... Inget kan nog göra en lyckligare än att vakna på morgonen av en (blöt) puss från sin glada dotter. Det är så dagen alltid borde börja, med den glädjen man känner i det ögonblicket. Jag tror inte en vuxen människa kan känna samma "rena" glädje som ett barn kan. För vi vuxna kan samtidigt tänka på så mycket mer än bara det man upplever för stunden. Vi kan reflektera över allt tråkigt som hänt oss i livet sedan tidigare, vi kan tänka på att allt det glada och fina vi har i livet just nu kan rasa som ett korthus när som helst. Varför gör vi det? varför lever vi inte i nuet som ett barn gör? Det skulle kanske inte funka, men tänk om vi kunde? Vem skulle inte vilja känna som ett barn gör när man ska städa hemma? Känna en glädje utan att fundera på morgondagens bekymmer. Det är bara synd att en dag så vet man att även barnen kommer till samma insikt som man själv har. Så jag tror vi ska värdera det barnen känner när dom är små... låta dem känna så så länge dem kan.. Det finns verkligen stunder jag önskade att jag var som ett barn. Det har säkert alla tänkt någon gång. Alla som sett ett barns lycka..